Och så gör vi't igen

Ändrar i planerna alltså.. inget allvarligt bara tiden. Och möjligen platsen. Fast det hoppas jag verkligen inte. Efter denna månad så vet vi säkert vart det blir och hur det blir.

Men han tänker fria... och det känns som att gå händelserna i förväg att planera sitt bröllop innan man är förlovad. Så jag väntar på det. Och jag måste säga att det är så galet pirrigt!!! Och jag längtar.
De här känslorna som han ser till att jag känner är helt fantastiska.

I am sooooo HAPPY!!

Until jag skrivs igen :*

Tillbaka i planeringens värld!

Ja men så är vi där nu då, där vi snart har allt spikat. Det har varit en lång resa, inte tidsmässigt men mentalt. Av många anledningar kan jag inte gå in på vad och varför.

Just nu är det nypa sig i armen känsla faktiskt. Jag har också en överraskning till min blivande man som jag förbereder mig mentalt för. Brottas med min prestationsångest, men jag har bestämt mig för att klara det jag föresatt mig och jag hoppas och tror att han kommer att bli glad.

Vi har berättat och bjudit in våra närmsta i helgen (inte alla som vi vill, det kommer senare) och de blev så himla glada för vår skull. Och jag blev så himla berörd! Den reaktionen, tårarna bränner bakom ögonlocken nu och jag bara njuter av alla känslor som är i omlopp. Herregud! Jag ska få vara med om detta!! Fantastiskt.

Önskar jag kunde dela med mig nu av allt jag har planerat och inte minst hur jag ska se ut, men jag är så himla rädd att det ska komma fram och det vill jag inte! Det är noga med att han inte får veta hur jag kommer se ut.

Ska däremot visa bilder på vart vi ska åka... jag kommer inte tala om vilka datum det är för det vill jag inte att någon förutom de som är bjudna ska veta.

Både roligt och tråkigt att vara så hemlig. Men det är det bästa.

Återkommer snart igen hoppas jag.
Tjing.

Egentligen inget nytt under stjärnorna

Det har blivit paus i funderandet och tänkandet. Man kan väl egentligen säga att livet kom emellan.
Ibland så är paus, paus. Inget är ändrat och inget förändrat, men livet innehåller så många saker som ska fungera, och saker man inte kan rå på.

Man får släppa taget om det som man vet att man kan påverka längre fram och verkligen just nu vara här i nuet och det som är viktigt.
Idag finns bara idag, i morgon vet vi inget om.
Bara lev.

Det nervösa första inlägget

Vet ni, det känns så galet overkligt det här... att jag sitter här och det är 2016 det sker. Mitt drömbröllop, min dröm, med mannen i mitt liv.

En kärlekshistoria jag aldrig trodde jag skulle vara med om. Ni kommer att få följa mina tankar om och kring resan fram till bröllopet, och såklart den dagen.

Vi har bestämt vart det kommer att bli och datum. Eller i alla fall någotsånär :) Det är ju en djungel i sig att hitta ett ställe och sen krävs det en massa förberedelser innan. Och för oss blir det så att vi gifter oss 'svenskt' innan vi åker iväg till slutdestinationen där själva bröllopet kommer bli.

Så häng med mig fram till april 2016!